Svenska byggnadsvårdsföreningen ger ut en tidskrift som heter Byggnadskultur. I Kristinehamn finns Föreningen för byggnadskultur som också intresserar sig för byggnadsvård – men som inte ger ut någon tidskrift.
Lagom till sommaren och semestertiden kom Byggnadskultur ut med årets andra nummer och har sedan funnits tillhands under regniga eftermiddagar. Detta nummer hade STADEN som tema och frågade redan på omslaget ”Vad är det för stad vi behöver”.
En förenklad värdering för femtio år sedan var att gamla hus är vackra och nya hus är fula. Att nya hus bland gamla förfulade bebyggelsen styrkte också oftast den uppfattningen.
När miljonprogrammets decennium närmade sitt slut kom kritiken mot dess följder att växa. De nya områdena uppfattades som enformiga mastodonter utan färg och detaljer. Flerfamiljshusen gav inte utrymme för den önskade individualiteten.
På 1970-talet ökade småhusbyggandet och lämnade möjligheter till en mera personlig prägel av bostadsområdena. En ny generation hus växte fram som påstods likna de gamla röda sommartorpen med vita knutar.
Många anser att städernas gamla byggnader har både själ och karaktär, men vad är det som gör en byggnad charmig och hur bör nya hus i en gammal stadsmiljö se ut?
Sture Balgård är arkitekt och har skrivit flera byggforskningsrapporter innan han övergav arkitekturen som yrke och numera ägnar sig åt grafisk formgivning. Hans bok – Nya hus i en gammal stad – om stadskaraktär och bebyggelse-anpassning i bevarandeområden kom ut 1976 och hans arbete om gestaltningen av gator – Den goda stadsgatan – kom ut 1994.
I dessa klassiska studier har karaktären i bebyggelsen analyserats och gett förutsättningarna för en varsam anpassning. Byggnadernas mått och detaljer har noga registrerats och i själva gatubilden fanns egenskaperna för deras karaktär.
Mellan de gamla och de nya husen fanns stora skillnader på i stort sett samtliga mått – planmått, sektioner, fasader, vägghöjder, fönster, tak och takvinklar. De liknade helt enkelt inte varandra; de moderna kataloghusen var helt olika byggnaderna från 1800-talet.
Vissa termer upprepas ständigt i fråga om arkitektur och stadsbyggande. Det kan då vara lätt att bli fångad av orden när någon vill ge staden ”ett nytt ansikte” och helst också väcka uppmärksamhet i hela världen.
Flera städer har flyttat ut all sin hamnverksamhet till nya utfyllnader utanför staden, främst motiverat av kraven på stora ytor och hänsynen till den tunga trafiken. Sådana verksamheter kan ju inte förenas med tidsenliga visioner om en stadskärna med kontor, konsumtion och nöjen. I hamnstäder världen runt försöker de bygga monumentala kulturinstitutioner på dominerande platser vid vattnet. I verkligheten blev gamla hamnområden ofta inte det som var önskat.
Det är möjligt att utforma en spännande och levande stad om tyngdpunkten läggs på själva stadslivet och inte på enbart utseendet. Stadslivet kräver intressanta verksamheter och utrymme för både arbete och fritid. Det får aldrig reserveras för semesterupplevelser eller för något som konsumeras enbart av turister.
En modern stad skall ge utrymme för sådana förändringar som kan berika. En levande och mänsklig stad får inte enbart kräva ett nostalgiskt återskapande av en stillastående och välansad gammaldags stadsmiljö. En dynamisk stad får inte välja bort det nuvarande. Det gamla, det halvgamla och det nya skall hjälpa oss att förstå tiden. Historien är förutsättningen för den utveckling som vi gemensamt skall ansvara för.
Göteborgs hamn har för många ett speciellt sagoskimmer.
Till årsskiftet skall ett fjorton våningar högt hus med tre eller fyra lägenheter på varje plan stå klart för inflyttning. Fönsterbröstningen är genomgående låg och en del fönster går från golv till tak. Vissa fönsterytor går över hörnen och ger snudd på burspråkskänsla och utsikt åt minst tre håll, mot hamninloppet eller Älvsborgsbron.
Arkitekten förklarar:
– Jag ritade lägenheten ut-och–in! I vanliga fall kommer man in i en hall i mitten och har dörrar, rum och utrymmen åt olika håll. Här kommer man i stället in i ena hörnet och möts direkt av ljuset och den fantastiska utsikten. Sen rör man sig i ytterkant längs fasaderna, från biblioteket, som är det första man möter, till vardagsrum, kök och sovrummen.
Hur många flyttar i det tjugoförsta århundradets dataålder in med ett bibliotek. Kanske är det första man möter då TV- och datorskärmar, laptoppar, hårddiskar, USB-minnen och CD-skivor?
”Det bästa av nu och då: Röda hus och grönt liv – en mix av klassisk bymiljö och modernt miljötänkande” erbjuds också snubblande nära Göteborgs centrumutbud. Här finns det perfekta läget för den som vill bo granne med golfgreener, badsjöar och strövområden i lugn och lantlig miljö. Med bara tretton minuter i snabbuss till staden!
Det första köpcentret byggdes i mitten av 1950-talet i Amerika och var en betonglåda på en enorm parkeringsöken. Detta blev förebilden för köpcentra i en stor del av världen.
I Malmö ska köpcentrets bekvämligheter kombineras med stadsmässig charm. De stora parkeringsytorna ska ersättas med parkeringshus och bebyggelsen ska förtätas.
Den stadsmässiga karaktären uppkommer inte enbart genom en förtätad bebyggelse och ett nyanlagt torg. Liv och rörelse under dygnets alla tider är det som skapar stadsmässighet, därför krävs också andra funktioner: bostäder, träningslokaler och kulturverksamhet.
Hur får egentligen vårt konsumtionsbeteende påverka dagens stadsbyggnad och vad kommer på längre sikt att hända med alla dessa köpcentra? Det är ju inte rimligt att vi ur ett hållbarhetsperspektiv fortsätter med dagens konsumtionsmönster. I framtiden väntar nya utmaningar när det blir dags för ombyggnad av alla dessa köpcentra.
Det finns anledning att fundera över vad det är för stad vi behöver – hur skall den se ut, vad skall vi göra där och hur skall vi leva där.
Omnämnda artiklar:
Arkitektur i klassisk och fri stil – sidorna 14–17, av Sture Balgård, arkitekt och grafisk formgivare
Vad är det för stad vi behöver? – sidorna 18–20, av Lars Jadelius, docent i arkitektur vid Chalmers tekniska högskola
Shoppingstaden – sidorna 38– 40, av Olga Schlyter, byggnadsantikvarie vid Malmö museer
samt en annonsbilaga från HSB Göteborg.
När nu kvällarna börjat bli mörka i mitten av september så kom det tredje numret av Byggnadskultur – tidskriften för byggnadsvård – denna gång med BYGGPROJEKTET som tema.
Här får vi läsa om …
Vad kan en arkitekt hjälpa till med? – Allt du bör veta om arkitektens arbete när du ska bygga om eller till.
Att bli byggherre och beställare. – Vad krävs av dig som beställare och vilka krav kan du ställa.
Balkonger – en utsatt byggnadsdel. – Ursprungsbalkongen blir allt mer sällsynt, här får du råd om hur du bevarar den.
Bygglov – följ med på en guidad tur om hur du får lov.
Råd till spannamurare! – Hur svårt är det att hantera sleven? Läs om vad du kan göra själv och vad du bör lämna till hantverkaren.
Nu har Byggnadskultur också blivit nominerad till Årets kulturtidskrift 2009.
De i år nominerade tidskrifterna är Arena, Bild & Bubbla, Byggnadskultur, ponton, Re:Public Service och Språktidningen.
Priset delas ut av Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter och fredagen den 25 september – i samband med Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg – avslöjades att Ponton, en litterär tidskrift av och för ungdomar, får priset ”Årets kulturtidskrift 2009”.
.
![Affisch: Marie Rådesson [19 april]](https://byggnadskultur0550.wordpress.com/wp-content/uploads/2011/04/fika-3.jpg?w=500&h=219 "Affisch: Marie Rådesson [19 april]")
![Affisch: Marie Rådesson [14 april]](https://byggnadskultur0550.wordpress.com/wp-content/uploads/2011/04/fika-2.jpg?w=500&h=220 "Affisch: Marie Rådesson [14 april]")
![Affisch: Marie Rådesson [7 april]](https://byggnadskultur0550.wordpress.com/wp-content/uploads/2011/04/fika-1.jpg?w=500&h=249 "Affisch: Marie Rådesson [7 april]")
Tror du att dina fönster är utslitna och måste bytas?
Du har förmodligen fel.
Dina fönster kan ändå vara i mycket gott skick och väl värda att renovera.
Föreningen för byggnadskultur 