Åtta-hundra-tusen för en ”hemsida”

800 000 kronor för att göra om webbplatsen !?

Detta motsvar mer än sju månaders arbete med samma lön som den högst betalda inom Kristinehamns kommun. Ändå skall det finnas en ”IT- och informationsavdelning”.

Läs mera >> från Kristinehamns kommun.

Sverige förmår inte att skydda sitt kulturarv

Stockholms stadsbibliotek.

Stockholm är på väg att förstöra en miljö som är ett viktigt kulturarv för både Sverige och världen. — Stoppa därför planerna på en tillbyggnad av Stockholms stadsbibliotek, vädjar Unescos expertorgan för kulturmiljöfrågor (Icomos) tillsamman med Arkitekternas världsorganisation (UAI) och den internationella specialistorganisationen för modernismens kulturarv (Docomomo) i ett brev till Stockholms politiker.

För första gången höjs nu rösten mot ett land i Skandinavien genom att Icomos har utfärdat en heritage alert och drar igång en kampanj för Stockholms stadsbibliotek. Organisationen engagerar sig endast i fall som har internationell betydelse och experter från tre olika kontinenter – USA, Australien, och Sydafrika – har gjort granskningen av fallet med Stockholms stadsbibliotek.

Stockholms stadsbibliotek brukar beskrivas som ett allkonstverk, omsorgsfullt infogat i en helhetsmiljö med parklandskap och annex. Det ritades av Gunnar Asplund och var färdigt 1928. Att stadsbiblioteket redan är en internationellt känd märkesbyggnad, ett landmärke i den moderna arkitekturen, tycks Stockholms politiker och tjänstemän alldeles ha glömt bort, eller aldrig förstått.

År 2006 utlyste staden en arkitekttävling om tillbyggnaden av biblioteket och bland kommunens politiker fanns förväntningarna om ett spektakulärt nytillskott. Istället har det vinande förslaget blivit utsatt för hård kritik, samtidigt som kostnaden för tillbyggnaden har skenat iväg.

Kulturborgarrådet medger att de argument som nu framförs inte på något sätt är nya men att Icomos synpunkter inte förändrar något, eftersom stadens tjänstemän redan har tagit ställning till både arkitektoniska och stadsbyggnadsmässiga perspektiv om tillbyggnaden. Med den tvivelaktiga ambitionen att hänga med i årtiondets våg av spektakulär arkitektur med dagstypiska klyschor så har Stockholm kastat bort all kunskap i ämnet.

Arkitektur kan vara problematisk. Att bjuda in internationella arkitekter är emellertid inte tillräckligt. Det krävs också att beställaren – Stockholms kommun – vet vad den håller på med. Detta bedöms nu som synnerligen tveksamt.

För kulturborgarrådet är tydligen det viktiga endast att det förslag som vann arkitekttävlingen 2007 blir verklighet. Hon anser sig som politiker inte kunna ”leka med skattemedel” eller med alla de arkitekter som investerat tid och pengar i tävlingen.

Sverige – och inte minst Stockholm – har länge haft ett gott rykte för bevarandet av vårt kulturarv, men nu har Stockholm hamnat i samma sällskap som de talibaner som sprängde Budda-statyerna i Bamyan-dalen.

Istället för att vårda kunskaperna och insikterna om kulturhistorisk bebyggelse som mödosamt byggts upp efter 60- och 70-talens rivningsvågor är Stockholm nu på väg att falla tillbaka i rivningsraseriets hjulspår.

 

Läs mera om >> ”Stockholm Public Library International Architectural Competition” i Sveriges Arkitekter

Läs mera om >> (1) Rivning döms ut av FN-experter (2) Planer för Stadsbiblioteket kritiseras av FN-organ (3) Rivningsraseri tillbaka (4) Skenande kostnader hot mot tillbyggt bibliotek

Läs också >> om Stockholms stadsbibliotek och om Budda-statyerna i Bamyan-dalen

o

Byggnadsvård och byggnadskultur: Vad är det för stad vi behöver?

Svenska byggnadsvårdsföreningen ger ut en tidskrift som heter Byggnadskultur. I Kristinehamn finns Föreningen för byggnadskultur som också intresserar sig för byggnadsvård – men som inte ger ut någon tidskrift.

Lagom till sommaren och semestertiden kom Byggnadskultur ut med årets andra nummer och har sedan funnits tillhands under regniga eftermiddagar. Detta nummer hade STADEN som tema och frågade redan på omslaget ”Vad är det för stad vi behöver”.

En förenklad värdering för femtio år sedan var att gamla hus är vackra och nya hus är fula. Att nya hus bland gamla förfulade bebyggelsen styrkte också oftast den uppfattningen.

När miljonprogrammets decennium närmade sitt slut kom kritiken mot dess följder att växa. De nya områdena uppfattades som enformiga mastodonter utan färg och detaljer. Flerfamiljshusen gav inte utrymme för den önskade individualiteten.

På 1970-talet ökade småhusbyggandet och lämnade möjligheter till en mera personlig prägel av bostadsområdena. En ny generation hus växte fram som påstods likna de gamla röda sommartorpen med vita knutar.

Många anser att städernas gamla byggnader har både själ och karaktär, men vad är det som gör en byggnad charmig och hur bör nya hus i en gammal stadsmiljö se ut?

Sture Balgård är arkitekt och har skrivit flera byggforskningsrapporter innan han övergav arkitekturen som yrke och numera ägnar sig åt grafisk formgivning. Hans bok – Nya hus i en gammal stad – om stadskaraktär och bebyggelse-anpassning i bevarandeområden kom ut 1976 och hans arbete om gestaltningen av gator – Den goda stadsgatan – kom ut 1994.

I dessa klassiska studier har karaktären i bebyggelsen analyserats och gett förutsättningarna för en varsam anpassning. Byggnadernas mått och detaljer har noga registrerats och i själva gatubilden fanns egenskaperna för deras karaktär.

Mellan de gamla och de nya husen fanns stora skillnader på i stort sett samtliga mått – planmått, sektioner, fasader, vägghöjder, fönster, tak och takvinklar. De liknade helt enkelt inte varandra; de moderna kataloghusen var helt olika byggnaderna från 1800-talet.

Vissa termer upprepas ständigt i fråga om arkitektur och stadsbyggande. Det kan då vara lätt att bli fångad av orden när någon vill ge staden ”ett nytt ansikte” och helst också väcka uppmärksamhet i hela världen.

Flera städer har flyttat ut all sin hamnverksamhet till nya utfyllnader utanför staden, främst motiverat av kraven på stora ytor och hänsynen till den tunga trafiken. Sådana verksamheter kan ju inte förenas med tidsenliga visioner om en stadskärna med kontor, konsumtion och nöjen. I hamnstäder världen runt försöker de bygga monumentala kulturinstitutioner på dominerande platser vid vattnet. I verkligheten blev gamla hamnområden ofta inte det som var önskat.

Det är möjligt att utforma en spännande och levande stad om tyngdpunkten läggs på själva stadslivet och inte på enbart utseendet. Stadslivet kräver intressanta verksamheter och utrymme för både arbete och fritid. Det får aldrig reserveras för semesterupplevelser eller för något som konsumeras enbart av turister.

En modern stad skall ge utrymme för sådana förändringar som kan berika. En levande och mänsklig stad får inte enbart kräva ett nostalgiskt återskapande av en stillastående och välansad gammaldags stadsmiljö. En dynamisk stad får inte välja bort det nuvarande. Det gamla, det halvgamla och det nya skall hjälpa oss att förstå tiden. Historien är förutsättningen för den utveckling som vi gemensamt skall ansvara för.

Göteborgs hamn har för många ett speciellt sagoskimmer.

Till årsskiftet skall ett fjorton våningar högt hus med tre eller fyra lägenheter på varje plan stå klart för inflyttning. Fönsterbröstningen är genomgående låg och en del fönster går från golv till tak. Vissa fönsterytor går över hörnen och ger snudd på burspråkskänsla och utsikt åt minst tre håll, mot hamninloppet eller Älvsborgsbron.

Arkitekten förklarar:

– Jag ritade lägenheten ut-och–in! I vanliga fall kommer man in i en hall i mitten och har dörrar, rum och utrymmen åt olika håll. Här kommer man i stället in i ena hörnet och möts direkt av ljuset och den fantastiska utsikten. Sen rör man sig i ytterkant längs fasaderna, från biblioteket, som är det första man möter, till vardagsrum, kök och sovrummen.

Hur många flyttar i det tjugoförsta århundradets dataålder in med ett bibliotek. Kanske är det första man möter då TV- och datorskärmar, laptoppar, hårddiskar, USB-minnen och CD-skivor?

”Det bästa av nu och då: Röda hus och grönt liv – en mix av klassisk bymiljö och modernt miljötänkande” erbjuds också snubblande nära Göteborgs centrumutbud. Här finns det perfekta läget för den som vill bo granne med golfgreener, badsjöar och strövområden i lugn och lantlig miljö. Med bara tretton minuter i snabbuss till staden!

Det första köpcentret byggdes i mitten av 1950-talet i Amerika och var en betonglåda på en enorm parkeringsöken. Detta blev förebilden för köpcentra i en stor del av världen.

I Malmö ska köpcentrets bekvämligheter kombineras med stadsmässig charm. De stora parkeringsytorna ska ersättas med parkeringshus och bebyggelsen ska förtätas.

Den stadsmässiga karaktären uppkommer inte enbart genom en förtätad bebyggelse och ett nyanlagt torg. Liv och rörelse under dygnets alla tider är det som skapar stadsmässighet, därför krävs också andra funktioner: bostäder, träningslokaler och kulturverksamhet.

Hur får egentligen vårt konsumtionsbeteende påverka dagens stadsbyggnad och vad kommer på längre sikt att hända med alla dessa köpcentra? Det är ju inte rimligt att vi ur ett hållbarhetsperspektiv fortsätter med dagens konsumtionsmönster. I framtiden väntar nya utmaningar när det blir dags för ombyggnad av alla dessa köpcentra.

Det finns anledning att fundera över vad det är för stad vi behöver – hur skall den se ut, vad skall vi göra där och hur skall vi leva där.

Omnämnda artiklar:

Arkitektur i klassisk och fri stil – sidorna 14–17, av Sture Balgård, arkitekt och grafisk formgivare

Vad är det för stad vi behöver? – sidorna 18–20, av Lars Jadelius, docent i arkitektur vid Chalmers tekniska högskola

Shoppingstaden – sidorna 38– 40, av Olga Schlyter, byggnadsantikvarie vid Malmö museer

samt en annonsbilaga från HSB Göteborg.

 

När nu kvällarna börjat bli mörka i mitten av september så kom det tredje numret av Byggnadskultur – tidskriften för byggnadsvård – denna gång med BYGGPROJEKTET som tema.

 

 

 

 

 

 

 

Här får vi läsa om …

Vad kan en arkitekt hjälpa till med? – Allt du bör veta om arkitektens arbete när du ska bygga om eller till.

Att bli byggherre och beställare. – Vad krävs av dig som beställare och vilka krav kan du ställa.

Balkonger – en utsatt byggnadsdel. – Ursprungsbalkongen blir allt mer sällsynt, här får du råd om hur du bevarar den.

Bygglov – följ med på en guidad tur om hur du får lov.

Råd till spannamurare! – Hur svårt är det att hantera sleven? Läs om vad du kan göra själv och vad du bör lämna till hantverkaren.

 

Nu har Byggnadskultur också blivit nominerad till Årets kulturtidskrift 2009.

De i år nominerade tidskrifterna är Arena, Bild & Bubbla, Byggnadskultur, ponton, Re:Public Service och Språktidningen.

Priset delas ut av Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter och fredagen den 25 september – i samband med Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg – avslöjades att Ponton, en litterär tidskrift av och för ungdomar, får priset ”Årets kulturtidskrift 2009”.

.

Ölmerundan visade att vi behöver det historiska perspektivet

Ett initiativ togs av Ölme hembygdsförening i augusti när den bjöd in allmänheten till Ölmerundan. Rundan omfattade visning av fyra hus som föreningen äger. På plats fanns trevliga, kunniga och underhållande berättare. Som vid Näbben, där Lars Frisk visste hur körvandringen gick till, hur soldattorpet blev granne med det ursprungliga torpet och blev väl iordningställt. Eldsjälen bakom hette Alice Sjökvist. Alla gamla vagnar var utdragna i solskenet på gårdstunet och besökarna serverades kaffe eller korv.

Vid Lundsholmsparken som är avstyckad från den stora gården står 1700-tals-paviljongen på sin ursprungliga plats. Nuvarande gårdsägaren Magnus Uvesten berättade bl. a. var de gamla hasselalléerna fanns. Sverre Knudsen serverade lunch från grillen och berättade om bakgrunden till föreningens önskan att få visa upp sina hus och få människor intresserade av dem. Styrelsen vill gärna få tips om hur de på bästa sätt skall gå vidare med att levandegöra dessa miljöer. Kanske blir en försäljning aktuell men i så fall inte till vem som helst. Husens historia får inte gå förlorad. Det gäller att använda husen på rätt sätt och en diskussion kring detta var idén bakom Ölmerundan.

I skogen bakom Prästgården ligger Annastugan. Förre prästgårdsarrendatorn John Andersson och prästdottern Irene Hanning Nordström kände Mor Anna väl. Vi fick genom dem ta del av en annan tid och ett intressant livsöde.

Sunnäs gamla skola vid vägskälet är det mest aktuella huset när det gäller nya verksamheter. Jan Bengtsson berättade om spännande planer och hur de skulle kunna förverkligas. Vi besökare fick dessutom njuta av sång, musik, kaffe och nygräddade våfflor med sylt och grädde.

Bild # 1.

Lars Frisk berättar om körvandringen, ett sätt att tröska: här på Näbben gick hästen runt, runt.

 

 

Bild # 2.

John Andersson och Irene Hanning Nordström berättar om Mor Anna utanför hennes stuga.

 

 

Bild # 3.

Oliver, som sköter alla gräsmattor inte bara här på Lundsholm, väntar på sin hamburgare. Kanske bjuder han sina morföräldrar, herrskapet Hugemark. 

 

Bild # 4.

Det ursprungliga torpet Näbben.

 

 

 

Bild # 5.

Det ursprungliga torpet Näbben.

 

 

 

[Text & bilder: Kerstin Stenberg.]

Arrangemang i Värmland under Kulturhusens dag 13 september 2009

 

Arvika

Såguddens museum

Såguddens Museum som består av ett antal byggnader från det gamal bondesamhällets tid. En av dem är en rökstuga som är hitflyttad från Lekvattnet i Torsby kommun. Stugan är välbevarad och har ugn som det går att elda i. Även i Arvika kommun fanns finnbygder och det finns fortfarande många ättlingar från den tiden som håller arvet levande.

Program  13.00–16.00

Tidsvandrin gar till rökstugan där det blir en ordväxling mellan våra aktörer om trolldom kontra bibeln i rödsotens spår.

Visning av rökstugan där det i svenskstugan finns en utställning om den värmländska finnkulturen.

Kaffeservering.

Rökstugan
Bild: Såguddens museum

Vägbeskrivning

Arrangör: Västra Värmlands fornminnesförening

 

Finngårdar i Värmland

Personal från Finnkulturcentrum finns på gårdarna

Finngården Gräsmarks hembygdsgård

Öppet hus  11.00–16.00

Servering: Motti & fläsk

Finngården Gräsmark
Bild: Monica Björklund, Värmlands Museum

Vägbeskrivning

Arrangör: Gräsmarks hembygdsförening i samarbete med Torsby Finnkulturcentrum

Finngården Juhola, Östmark

Juhola är ett kulturreservat. Inom reservatet, som är 46 hektar stort, finns själva dels gårdsbyggnaderna med bostadshus, en större ekonomibyggnad innehållande ladugård, loge och stall, två loftbodar, kokhus samt rökbastu och dels den tillhörande marken bestående av åker, äng och skog.

Öppet hus  11.00–16.00

Juhola finngård
Bild: Ulf Lindberg

Vägbeskrivning:  Från Torsby, kör via Östmark till Röjdåfors. Här svänger man av norrut mot Mattila/Bjurberget och från Mattila är det skyltat 2 km till reservatet.

Arrangör: Privat i samarbete med Torsby Finnkulturcentrum

Finngården KarmenKynna, Lekvattnet

Karmenkynna är en förvanskning av det värmlandsfinska ordet käärmeenkynnäs, som betyder ormkullen.

Lekvattnets hembygdsförening har samlat ett 15-tal byggnader som alla har anknytning till den skogsfinska kulturen.

Öppet hus 11.00–16.00
 

Finngården Karmenkynna
Bild: Monica Björklund, Värmlands Museum

Vägbeskrivning

Arrangör: Lekvattnets hembygdsförening i samarbete med Torsby Finnkulturcentrum

Finngården Purala, Röjdåfors

Öppet hus  11.00–16.00
 

Finngården Purala
Bild: Lars Sjöqvist, Värmlands Museum

Vägbeskrivning: Från Torsby följ skyltning mot Östmark och sedan Röjdåfors ca 45 km. Sväng sedan till höger vid skylt mot Purala norr om Röjdåfors ca 1 km.

Arrangör: Solör-Värmland Finnkulturförening i samarbete med Torsby Finnkulturcentrum

Finngården Rikkenberg, Bjurberget

Öppet hus  11.00–16.00

Servering: kaffe & skrädmjölsvåfflor

Finngården Rikkenberg
Bild: Monica Björklund, Värmlands Museum

Vägbeskrivning: Väg Bograngen-Torsby tar man av till Bjurberget och sedan mot Falltorp. Efter drygt 1 km skylt mot Rökstugan.

Arrangör: Rikkenbergets hembygdsförening i samarbete med Torsby Finnkulturcentrum

Finngården Tomta, Bograngen

Öppet hus  11.00–16.00

Finngården Tomta
Bild: Monica Björklund, Värmlands Museum

Vägbeskrivning

Arrangör: Södra Finnskoga hembygdsförening i samarbete med Torsby Finnkulturcentrum

 

Karlstad

Skådeplats Karlstad 1809

Invigning i Teaterparken
12.00 – Vid Vindarnas boning. Anna Svensson invigningstalar och berättar om skulpturen som är en vängåva till Sverige från Finlands folk.

Värmlands Museum
12.30 – på museets trappa: Adlersparre offentliggör sin preklamation och manar till revolution

13.00 – i hörsalen: Utdelning av 2009 års byggnadsvårdsdiplom

13.30 – i hörsalen: ”Hur kunde revolutionen lyckas?” Eva Fredriksson föreläser om personen Georg Adlersparre

14.00 i hörsalen: ”Lantvärnsmännen”. Sven Åke Modin föreläser om Karlstads militärhistoria

14.30 i foajén:  Prisutdelning i tävlingen ”Vilka nuvarande byggnader fanns i Karlstad 1809″

15.00 i hörsalen: ”Värmlandsfinnarna”. Håkan Eles föreläser kring folklivsforskaren Carl Axel Gottlunds beskrivning av värmlandsfinnarna förhållanden 1821 – 1822

Tävling!
Pricka in vilka byggnader/anläggningar i dagens Karlstad som fanns redan 1809. Tävlingsblankett hämtas på museet och lämnas in senast kl 14.00. Fina bokpriser till vinnarna.

Utställning i museets foajé: En glimt av hur Karlstad såg ut 1809

Gamla kyrkogården
15.30 – samling vid grinden Bjurbäcksgatan: ”Olof Wibelius – landshövding i Savolax och Värmland”. Erik Bengtson föreläser om Wibelius roll i händelserna under Finska vinterkriget

Stadsbiblioteket
Finländsk litteratur – Bokbord med historisk och skönlitterär litteratur med anknytning till Finland

Arrangörer: Föreningen Karlstad Lever i samarbete med Carlstads-Gillet, Karlstads hembygdsförening, Värmlands Museum, Stadsbiblioteket och med ekonomiskt stöd av Karlstads kommuns kultur- och fritidsnämnd och stadsbyggnadsförvaltning.

 

Kristinehamn

Se tidigare meddelat program

Gustafsviks herrgård, östra flygeln: känd som Georg Adlersparres bostad.
Bild: Terese Eklund

Gustafsviks herrgård är det kulturhus i Kristinehamn som särskilt förtjänar att uppmärksammas i samband med Märkesåret 1809 och Sverige–Finland.

Läs mera >> om Gustafsviks herrgård

Se också >>Böcker om Gustafsvik och Georg Adlersparre

Anmäl dig till resan till Köping senast på torsdag 10/9

Kom ihåg att anmäla dig till höstresan till Köping

senast på torsdag 10 september

till Birgitta Andersson 0550–179 49 eller

till Kerstin Stenberg 0550–144 03 eller 070–266 14 43

”Kulturhusens Dag” söndag 13 september

Kulturhusens Dag är dagen då hus, byggnader och miljöer av kulturhistoriskt värde öppnas för allmänheten.

Dagen är årligt återkommande med olika teman och firas i stora delar av Europa i september.  I Sverige är årets tema: Finland–Sverige, en delad historia.

Program i  Mastmagasinet, Södra Hamngatan 5 i Kristinehamn

12.00 – Föreningen Nordens ordförande Marie-Louise Örtengren invigningstalar

12.30 – Göran Matutinovic inbjuder till lunch efter finska recept

13.15 – Skådespelaren Eva Deivert framför pjäsen Antti och storbjörnen av Sven i Märsta (Sven A Melin)

14.00 –  Björn Nyström inviger ”sin” utställning om Mastboden, som blev den populära restauranten Mastmagasinet

12 – 16:

Galleri Vågen – Utställningen Saga och sant  med finsk dockkonst och handgjorda dockor i olika miljöer från vår vänort Seinäjoki.

Lilla galleriet – Utställningen Finska krigsbarn under andra världskriget.

Utställninngarna pågår till och med den  19 september. Ingång till Stora galleriet är från Wahlundsgården och till Lilla galleriet från Södra Hamngatan.

Höstresa söndag 20 september

Haken …?

Vad är haken med den avbildade haken?

Rasmus Norling har föreslagit att det är en brandhake och Ronny Bergh att det kan vara en båtshake.

Att båda kan ha rätt belyses av Svenska Akademiens ordbok.

Båtshaken är ett ”redskap för fasthållande o. afsättande af båtar m. m. hvilket utgöres af ett längre träskaft med därpå fäst järn som slutar i en klufven spets hvars ena del är höjd till en hake”. 1538 beskrivs användningen ”Hugga fast med, hålla fast med, inhala med, sätta af med båtshake”.

Utvidgat används termen om liknande redskap till andra ändamål, exempelvis vid timmerflottning (flotthake) eller vid eldsvådor (brandhake). Båtshaken är en flottares förnämsta redskap.

1675 föreskrivs i Stockholms brandordning att ”Huuswärd skal vthi sitt Huus hafwa .. een godh Båtzhaka”. 1694 förekommer varianten båsshake och från 1700-talet båshake.

Brandhaken beskrivs 1669 som en ”stång med järnhake (båtshake) till nedrifvande af murar o. d. vid eldsvåda”. 1879 skriver Carl Ahlström om ”Båtshakar: eller, såsom de inom brandväsendet må kallas, brandhakar”.

Detta visar att båtshake och brandhake egentligen varit samma redskap och att det är användningen snarare än utformningen som avgjort om det var det ena eller det andra.

I Magnus Erikssons stadslag från 1357 föreskrivs i § 8 att ”var man, som äger en gård, skall hava dessa redskap, som nu nämnas: en sju alnar lång stege, en brandhake tolv alnar lång [=7.2 meter], en brandyxa, ett ämbar, en vattentunna stående framför sin gård”.

Olle Gustavsson minns ”att vid slutet av 30-talet och under andra världskriget gick brandchef och sotare årligen ”brandsyn” varvid de kontrollerade rörstocken i huset och att det fanns just en brandhake med ett flera meter långt skaft, en stege, ett par vattenhinkar och en pytsspruta. Varje fastighetsägare var skyldig att ha en sådan uppsättning till var och en av sina fastigheter.”

Rune Edström har också hört benämningen bosshake för båda två, men menar att de var två olika saker under hans tid. De som han minns gick bra att använda till det den var ämnad för, men oduglig eller näst intill, för det andra ändamålet.

Brandhaken var för brand; båtshaken (båsshakan) användes vid timmerhantering i vatten, bl a av flottarna när dom flottade timret nerför älvarna.

Brandhaken skulle ta med sej av det som brann, så den har en lång, mycket tillbakaböjd spets. Den behövde man bara lägga bakom det som skulle följa med. Den var inte skarpslipad och hade ett grovt tilltaget skaft fastsatt i en hylsa.

Båtshaken däremot har en kanske högst fem centimeter lång spets som är mycket rakare, den skulle användas bara på ytan av timret. Den var skarpslipad och tillverkad av plattstål, så den sitter på sidan av det planade skaftet, och för hållbarheten, med en järnring kring skaft och hake där skaftet slutar.

Vid mitten av 1700-talet hade brandvakter i Stockholm en brandhake med en bygel, en saxliknande anordning med vilken de kunde gripa bråkstakar om halsen och hålla fast dem tills förstärkning anlände. Brandhaken kallades därför även brandvaktssax eller väktarsax. Bygeln lär även ha gett upphov till uttrycket och öknamnet ”byling”.

Men det är kanske en helt annan historia …

[Text & bild: Svenolov Lindgren]

Livsstilsboende?

Det kallas livsstilsboende. Men vilket liv, vilken stil och vilket boende?

Så här kan tydligen en alldeles vanlig vardagskväll se ut när skymningen faller mellan träden i Victoria Park:

”Du följer gången ner mot Victoriahuset. I loungen är det liv och rörelse. Genom glasfasaden ser du kalkbrottet färgas rött av kvällssolen. Belysningen i utomhuspoolen är tänd och på avstånd hörs sorlet från restaurangen. Du ser några bekanta i baren, hejar på en granne i biblioteket. Brasan sprakar och i biografen börjar kvällens föreställning. Själv tänker du avsluta dagen med massage och ångbastu i spa-avdelningen. Kanske köpa hem något gott från delikatessbutiken …”

Victoria Park påstås vara norra Europas mest moderna livsstilsboende och lanseras som en svensk boendeform med inbyggd semesterkänsla. Den har hämtat inspiration såväl från amerikanskt resortboende och sydeuropeiskt time share-boende som från det gamla svenska pensionatet.

Cementkoncernens gamla huvudkontor blir nu huvudentré till Victoria Park. Bild: Åsa Sjöström.

Victoria Park skall omfatta 395 exklusiva bostadsrättslägenheter – ett till fem rum – och stora gemensamma utrymmen med all nödvändig (?) livsstilsservice i direkt anslutning till bostaden: restaurang, bar, vinkällare, biograf, sällskapsrum, gym och swimmingpooler. Allt som ”behövs” (?) i form av förnödenheter, service, lyx, utrymme, tjänster, social samvaro och aktiviteter skall finnas på plats.

I denna rofyllda och lugna omgivning nära havet, och nära centrala Limhamn, Malmö centrum och Öresundsbron är det bara minuter till allt som regionen har att erbjuda. I Köpenhamn finns storstadsliv med kultur, nöjen, krogliv och shopping. I närheten finns Skånes enastående natur med nationalparker, strövområden, 50 mil sandstränder och 90 golfbanor samt 60 teatrar och sex symfoniorkestrar. Två internationella flygplatser finns i närheten och tyska autobahn inom ett par timmars körning. Läget är perfekt för affärsfolk som reser mycket.

Victoriahuset – cementkoncernens gamla huvudkontor – är med sina 3 500 kvadratmeter till för alla som bor i området. Det ritades 1978 av arkitekturprofessorn Sten Samuelsson och ligger alldeles intill kalkbrottet i Limhamn. Byggnaden präglas av valvbågar och pelare och mellan huskropparna finns atriumgårdar med dammar och fontäner. De konstnärliga utsmyckningarna är utförda av konstnären Carl Fredrik Reuterswärd.

Läget intill kalkbrottet i Limhamn är intressant. Brytningen som startades i början av 1600-talet är avslutad och nerlagd sedan 1974. I det ofantliga brottet påstås Malmös samtliga byggnader få plats.

Limhamns kalkbrott. Bild: Länsstyrelsen i Skåne.

Servicen i boendet kommer att vara den som gästerna efterfrågar och önskar. Månadsavgiften för en lägenhet på 92 kvadratmeter är 1 400 kronor och då ingår värme, vatten, kabel-tv, Internet och underhåll, men hushållselen tillkommer. För servicen och faciliteterna i Victoriahuset tillkommer också en serviceavgift om 1 250 kronor i månaden. Priset för lägenheterna är 52 000 kronor per kvadratmeter vilket innebär 2,9 miljoner kronor för de minsta lägenheterna.

Tydligen är detta för mycket i finanskrisens år 2009. Av de 133 lägenheter som funnits för försäljning stod var fjärde fortfarande utan köpare fyra månader före inflyttningen. Detta var trögare än förväntat.

Victoria Park-anläggningen byggs i fyra etapper. Den första är de 133 bostadsrätter som redan annonserats för försäljning. Etapp två ska börja säljas under hösten 2009, och även då blir det med säkerhet bostadsrätter. Men i de sista två etapperna kan det bli hyresrätter, men detta skall inte ha något med den sviktande försäljningen att göra. Det sägs i stället att många gillar den service som följer med att bo i en hyresrätt i stället för i en bostadsrätt.

Kanske är det också några som funderat över det här med livsstil. Det finns ju andra värden i livet än konsumtion, underhållning och nöjen.

Läs mera >> om Victoria Park :

Victoria Park

Viktoria Park – ett unikt boende

Norra Europas modernaste livsstilsboende

Lyxboendet Viktoria Park kan bli hyresrätter

Fotnot: ”Victoria Park” använder själv detta skrivsätt medan pressen valt att skriva Viktoria med k.

[Text: Svenolov Lindgren]