1001 byggnader som du måste se

Inför sommaren skaffade jag några nya böcker för att läsa i skuggan under äppelträdet.

En av dem är 1001 byggnader du måste se innan du dör som i år 2009 getts ut av Bonnier Fakta [bibliografiska data].  Den är en ”tegelsten” om 960 sidor med Mark Irving som huvudredaktör och nittiofem artikelförfattare valda bland världens främsta arkitekturskribenter. Originalupplagan gavs ut 2007 i Storbritannien. [Jämför bokhandlarnas priser på boken.]

Den svenska boken följer det urval som gjorts i det engelska originalet för att i ett globalt perspektiv förena ett allmänt överenskommet elitbestånd med egna preferenser. Etthundra länder finns representerade i boken men den anglosaxiska kulturen dominerar med en fjärdedel av de 1001 byggnaderna.

Förordet är skrivet av professorn i arkitekturhistoria vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm Fredric Bedoire och han ansvarar också för det svenska urvalet av byggnader.

Bland de svenska tilläggen i boken märks Birgittakyrkan i Vadstena från 1400-talets början och från 1600-talets senare del Riddarhuset i Stockholm (1642), Skokloster slott (1654), Drottningholms slott (1661), Stockholms slott (1690) och Tessinska palatset i Stockholm (1694);
från 1800-talets senare del Karlsborgs fästning (1845), Jon-Lars bondgård i Hälsingland (1855), Synagogan i Stockholm (1860) och gasverket vid Värtan i Stockholm (1890-1912);
från början av 1900-talet Kiruna kyrka (1912), Stockholms stadshus (1923), Stockholms stadsbibliotek (1928) och Skogskrematoriet på Skogskyrkogården i Stockholm (1940);
från 1960-talet Medborgarhuset i Örebro (1964), Markuskyrkan i Björkhagen (1964), arkitekten Carl Nyréns villa i Äppelviken (1965), arkitekten Peter Celsings villa Klockberga i Drottningholm (1966) och Sveriges Riksbank vid Brunkebergstorg (1969);
och slutligen från början av 2000-talet Bonniers konsthall i Stockholm (2001), Svenska ambassaden i Washington (2003), Världskulturmuseet i Göteborg (2004), Turning Torso i Malmö (2005) och Kalmar konstmuseum (2008).

Med de första ett-tusen-ett exemplen som andra valt ut åt mig i denna bok skall jag kunna få lusten och säkerheten att lägga till det oväntade som jag själv önskar. Det föreslås att jag med globalt perspektiv och kunskap kanske skall stanna vid mitt eget rödmålade torp som det ett-tusen-andra mästerverket.

Varje byggnad presenteras på en egen sida med bild och uppgifter om årtal, arkitekter, plats, stil och material. Byggnader kan emellertid ha kommit till under en lång tid och sedan blivit om- och tillbyggda och en etikett om stil kan vara missvisande eller rent av felaktig. Boken har register över platser ordnade landsvis, arkitekter, artikelförfattare och bildkällor samt acknowledgements för internationella och svenska utgåvorna.

I boken finner jag genast ett antal byggnader som jag sett vid resor här och där i världen och andra som jag känner till från litteraturen och kanske även önskat att få besöka. Andra är okända nyheter.

Det var inte helt oväntat att boken skulle inledas med egyptiska pyramider från ett par tusen år före Kristus men allra först kommer det fyrahundra år äldre Newgrange från Irland som finns med på Unescos världsarvslista och är en gånggrift som består av en elva meter hög kulle av sten och torv med en smal, stenlagd passage som leder in till en gravkammare.

Ruinerna på Akropolis i Aten är välkända som symbol för vår västerländska kultur från sådär fyrahundra år före Kristus, liksom den största av antikens amfiteatrar, Colosseum i Rom, som finns kvar sedan romartiden.

Hagia Sofia i Istanbul byggdes ursprungligen år 326 vid grundandet av Konstantinopel men ersattes av en ny kyrka tvåhundra år senare och gjordes om till moské 1435 och sedan till museum 1935.

Sofiakatedralen i Novgorod byggdes år 1052 åt den kievryske storfurstens son Vladimir och har varit ärkebiskopssäte sedan 1165.

Den översandade trettonhundratalskyrkan har jag sett i dynlandskapet på Jylland, Notre Dame i Paris och den ett par hundra år yngre Vasilijkatedralen i Moskva. Denna lät Ivan den förskräcklige bygga 1561 som minne över erövringen av Kazan och befrielsen från tatarernas välde.

Så fortsätter boken med belysande färgillustrationer och förklarande text genom högrenässans och jugend 1600–1900, tidig modernism 1900–1935, modernism 1935–1965, postmodernism 1966–2000 och in i detta årtusende till Nationalstadion i Peking 2008. Byggnadsbeståndet från det senaste århundradet tar upp två tredjedelar av boken. Den korta livslängden utmärker just byggnaderna från vår egen tid; den är ofta inte längre än femtio år. 

Framstegen inom byggnadskonsten, ökade resurser – såväl materiellt som mänskligt – och snabbare kommunikationer påverkade det internationella utbytet av arkitektoniska idéer fram till 1900-talet. Spänningar mellan västvärldens ekonomiska och militära makt och de traditionella kulturerna i Kina, Indien och andra delar av världen gav upphov till starka kontraster mellan modernistiska principer och traditionella, inhemska arkitekturformer.

Modernismen kom att bli det dominerande arkitektoniska formspråket och nya varianter uppträdde över hela världen. I efterkrigstidens arkitektur genomsyrades modernismen av USA:s växande makt och som international style spred sig också amerikanska ideal och konsumtionsmönster. Nya teknologier under efterkrigstidens högkonjunkturer och utvecklingen av datoriserade ritprogram medverkade till uppkomsten av nya byggnadsstilar under slutet av 1960-talet. De västerländska stilarna spreds vid denna tid även till Asien.

Hightech har slutligen blivit en stil på uppgång och arkitekter och planerare försöker att bygga miljövänligt och ekologiskt hållbart med väl fungerande styrsystem och kunskap även om hur en byggnad påverkar miljön.

Efter nästan tusen sidor med tusen byggnader från mer än femtusen år blir det vanskligt att värdera min egen faluröda stuga med de vita knutarna. Ändå är borta bra, men hemma bäst. Platsen under äppelträdet med utsikt över sjön är min plats på jorden.

[Text: Svenolov Lindgren]