Tankar och frågor om masugnarna i Björneborg

Den orimliga hanteringen av de unika masugnarna i Björneborg har beskrivits av docenten Svenolov Lindgren i en kulturartikel i Nya Wermlands-Tidningen den 25 april 2008. Hans artikel ger anledning till följande tankar och frågor.

Det kulturhistoriska värdet av masugnarna i Björneborg har länge varit känt vid Värmlands museum i Karlstad. Inom Länsstyrelsen i Värmland har, enligt förre länsantikvarien Göran Wettergren, diskussioner förts – även med ägaren Scana Steel Björneborg AB – under mer än tjugo år om att bevara masugnarna som byggnadsminnesmärke. Och Kristinehamns kommun publicerade redan 1991 skriften ”Sevärt, värt att vårda – Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer” som även behandlar Björneborgs järnbruk.

Länsstyrelsen skall enligt Kulturminneslagen (4 § 3 kap) fatta beslut om byggnadsminnesförklaring av byggnader och anläggningar som har kulturhistoriskt värde.

• Varför har ingen formell ansökan gjorts om att Länsstyrelsen skall förklara masugnarna i Björneborg som byggnadsminne och varför har Länsstyrelsen inte under mer än tjugo år tagit upp ärendet på eget initiativ?

• Varför har masugnarna i Björneborg efter mer än två decennier ännu inte förts upp på länsstyrelsens lista över byggnadsminnen i Värmland?

• Har verkligen länsstyrelsen i Värmland fullgjort de skyldigheter som myndigheten åläggs i kulturminneslagen?

Masugnarna ägs av Scana Steel Björneborg AB och finns på fabriksområdet. De används inte sedan länge, men var tidigare viktiga för brukets utveckling. Ledningen för Scana verkar inte ha insett värdet av de unika masugnarna som kulturminne för framtida generationer. Länsstyrelsen har pengar för att bevilja bidrag för bevarandet av industriminnesmärken. Även andra medel finns tillgängliga för kulturminnesvård.

• Varför har ledningen för Scana inte ansökt om samhällets stöd för restaurering av masugnarna?

• Hur har Miljö – och byggnadsnämnden i Kristinehamn kunnat bevilja tillstånd för att riva masugnarna i Björneborg trots att deras historiska värde bland annat har beskrivits i det yttrande från enheten för kulturmiljövård vid Värmlands museum (antikvarie Mattias Libeck) till Scana Steel 2007-03-28 som tillhör miljö- och byggnadsnämndens i Kristinehamns protokoll 2007-12-11 § 273.

Av yttrandet framgår tydligt att ”utifrån ett lokalt perspektiv är masugnarna i Björneborg unika”, att ”samtidigt som de båda masugnarna idag är att betrakta som unika är de väldigt typiska för sin tid” samt att ”masugnspiporna är viktiga landmärken för Björneborg, … skulle de försvinna, försvinner också en del av Björneborgs särart”.

Masugnarna beskrivs också på sidan 203 i skriften ”Sevärt, värt att vårda – Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer” som Kristinehamns kommun själv publicerat.

• Kan inte förtroendevalda och företrädare för Kristinehamns kommun läsa ens skrivelser till kommunen och kommunens egna publikationer?

• Har den kommunala miljö- och byggnadsnämnden – oavsett om det sker av ovilja, okunskap eller oförstånd – överhuvudtaget rätt att ödelägga och beröva framtida generationer ett kulturarv som ger kunskap om Sveriges tidiga tekniska utveckling?

Det skulle vara intressant att få svar från de berörda myndigheterna på dessa frågor!

Conny Rådesson
Föreningen för byggnadskultur

Detta debattinlägg är publicerat på kultursidan i Nya Wermlands-Tidningen den 29 april 2008, i Karlskoga-Kuriren den 30 april 2008 och i  Nya Kristinehamns-Posten den 5 maj 2008 samt i förkortad form i Nerikes Allehanda den 3 maj 2008 och den 6 maj 2008.

 

Länsstyrelsen  i Värmlands län har besvarat frågorna i Nya Wermlands-Tidningen den 16 maj 2008 (se ovan i bloggen). Miljö- och byggnadsnämnden i Kristinehamn har ännu inte besvarat de ställda frågorna. Inte heller ägaren, Scana Steel Björneborg AB, har besvarat frågorna ännu. 

Länsstyrelsens svar har uppmärksammats i Karlskoga-Kuriren 2008-05-17 och i Nerikes Allehanda 2008-05-19.