Kulturhuvudstaden Vilnius och Litauen 1009–2009

Litauens huvustad Vilnius har av kulturkommissionen i Bryssel utsetts till Europas kulturhuvudstad 2009. Vilnius är den första staden från de postsovjetiska länderna som har fått denna ära.

Vilnius har valts för att vara en stad där den gamla europeiska kulturtraditionen möter nya utmaningar och den moderna kulturen. Genom tiderna har Vilnius varit en öppen stad med litauiska, polska, ryska och judiska inslag där olika kulturer möts.

Europas kulturhuvudstad kom till år 1985 på initiativ av Grekland och anordnas nu för 24 året i rad. Olika städer har haft denna titel, främst för att uppmärksamma Europas kulturella mångfald och för att främja kultursamarbete.

Gamla staden, Vilnius

Bild: Wikimedia Commons 

Litauens huvudstad Vilnius har närmare 600 000 invånare och är en stad med närhet till skogen; 30 procent av stadens yta består av skog. Staden är också rik på arkitektur och har bland annat fyrtio gamla kyrkor.

En omfattande samling av bilder med svensk text av byggnader och bebyggelse i Vilnius visas på Internet av Jörgen Städje.

Šnipiškės är en stadsdel som funnits sedan 1600-talet, men som snart inte finns längre. På 1840-talet var det en lantlig idyll på bekvämt ridavstånd från stora staden. Rafaels-kyrkan står kvar, men det lilla kapellet med helgonbilden är borta. De flesta av husen är från 1800-talet och kullerstensgatorna kan förleda oss att tro att vi befinner oss i en liten by på landet.

Šnipiškės har problem: Markpriserna är på väg upp med raketfart och idyllen hotas av skyskraporna i Europa-området strax intill. Titta noga på Jörgen Städjes bilder från 2005, för om några år finns denna bebyggelse inte längre, om ens nu.

Handelscentret Šnipiškės, Vilnius

Bild: Wikimedia Commons 

Läs också >> Vilnius – barockens pärla

Det landsomfattande firandet av Litauens tusenårsjubileum började i måndags, den 6 juli 2009. För många blir festen ett avbrott i den kris som präglar livet i de baltiska staterna.

I den tyska Quedlinburg-krönikan berättas om den kristne missionären Sankt Bruno som överfölls och dödades av “hedningar” vid Litauens ryska gräns. Detta är det första bekräftade omnämnandet av landet.

1795 sveptes Litauen bort från kartan av Ryssland och Österrike-Preussen. Fram till första världskriget var sedan Litauen en provins inom det ryska imperiet, som krossade litauernas nationalism och förbjöd deras alfabete. Efter den ryska revolutionen förklarade Litauen sig självständigt 1918, men friheten blev kortlivad: Sovjetunionen invaderade Litauen 1940, Nazi-Tyskland invaderade 1941 och Sovjetunionen kom tillbaka igen 1944.

Litauen vann slutligen självständighet i augusti 1991 och kan nu starta sitt andra årtusende på ett bättre sätt än någonsin tidigare; genom sitt medlemskap i EU och Nato så har Litauen i dag mer än 30 allierade.

Tusenårsjubileet firas med en kombination av gatufest och officiella ceremonier. Ett antal prominenta gäster är inbjudna, däribland monarkerna från Sverige, Norge och Danmark samt presidenter från näraliggande stater.

Läs mera >> om hur Litauen firar 1000-årsjubileum

I Svenska Dagbladet visas en bildspecial från firandet i Vilnius med kung Carl Gustaf och drottning Silvia, kung Harald (Norge), drottning Margrethe (Danmark), president Valdas Adamkus och fru Alma Adamkiene (Litauen) och kardinal Angelos Sadamo utanför katedralen.

Läs mera >> om det förtrollande Litauen (på svenska)
Läs också (på engelska) >> Programme of major events celebrating the Millennium of Lithuania

[Text: Svenolov Lindgren]

Bilder från kursen om renovering, vård och underhåll av fönster

Byta fönster? — Denna fråga har vi ställt i Nya Kristinehamns-Posten under våren. Efter det beslutade ROT-avdraget har antalet annonser om fönsterbyte ökat och diskutabla fönsterbyten har synts vid rundvandring i stan.

Under kulturdagarna som avslutades den 31 maj medverkade Föreningen för byggnadskultur med bl a föredrag och en tvådagarskurs under rubriken Låt fönstren leva. Vi hade bjudit in fönsterexperten Carina Kalmér Jarvall från Åtvidaberg; hon är känd från byggnadsvårdslägren vid Gustafsvik under åren 1994–2000.

På lördagen var vi 15 personer som i Wahlundsgårdens stora galleri lyssnade till ett engagerat föredrag om fönstrens och glasets historia i ord och bild. Vi kände och luktade på en fönsterkarm från 1780 som var hård och doftade kåda i jämförelse med en från 1980 som var mjuk och luktade mögel. Vi studerade och jämförde munblåst glas med de moderna planglasen. Hur fönstrens form berättar om både husets historia och tidens ideal lärde vi oss också.

Efter lunchen var det dags för oss åtta som skulle delta i kursen och bli ”fönster-renoverare” att lägga upp våra åtta fönster på var sitt bord och gå till verket med måttband, penna och papper, kittlampa, skrapor, penslar, linolja och så det svåraste att med kittkniven bre’ på linoljekittet så att det låg som en skyddande list mellan bågen och glaset.

När vi hade beundrat Carinas kittning, som gick som en dans, var det bara att själva försöka, ta bort, försöka igen, ta bort och försöka …                   

Under söndagen fortsatte vår utbildning med en blandning av teori och praktik. Inför de frågor som då och då dök upp under arbetet busvisslade Carina och vi samlades för att exempelvis skära glas och själva prova på, eller se hur man tar bort rost på de smidda beslagen, krokarna och gångjärnen.

                        

Vi hann mycket och ville inte sluta. Till sist mottog vi ett vackert intyg utskrivet på gammalt Lessebopapper från Rosenbergs.

Vill du vara med nästa gång? Kontrollera dina fönster. Tycker du att vi ska köpa in en kittlampa (den kostar ca 10.000 kr) som du som medlem kan få hyra av Föreningen för byggnadskultur?

Svaret på frågan om att byta fönster är naturligtvis i de allra flesta fall: Nej!

Kerstin Stenberg
Kursdeltagare och sekreterare

1001 byggnader som du måste se

Inför sommaren skaffade jag några nya böcker för att läsa i skuggan under äppelträdet.

En av dem är 1001 byggnader du måste se innan du dör som i år 2009 getts ut av Bonnier Fakta [bibliografiska data].  Den är en “tegelsten” om 960 sidor med Mark Irving som huvudredaktör och nittiofem artikelförfattare valda bland världens främsta arkitekturskribenter. Originalupplagan gavs ut 2007 i Storbritannien. [Jämför bokhandlarnas priser på boken.]

Den svenska boken följer det urval som gjorts i det engelska originalet för att i ett globalt perspektiv förena ett allmänt överenskommet elitbestånd med egna preferenser. Etthundra länder finns representerade i boken men den anglosaxiska kulturen dominerar med en fjärdedel av de 1001 byggnaderna.

Förordet är skrivet av professorn i arkitekturhistoria vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm Fredric Bedoire och han ansvarar också för det svenska urvalet av byggnader.

Bland de svenska tilläggen i boken märks Birgittakyrkan i Vadstena från 1400-talets början och från 1600-talets senare del Riddarhuset i Stockholm (1642), Skokloster slott (1654), Drottningholms slott (1661), Stockholms slott (1690) och Tessinska palatset i Stockholm (1694);
från 1800-talets senare del Karlsborgs fästning (1845), Jon-Lars bondgård i Hälsingland (1855), Synagogan i Stockholm (1860) och gasverket vid Värtan i Stockholm (1890-1912);
från början av 1900-talet Kiruna kyrka (1912), Stockholms stadshus (1923), Stockholms stadsbibliotek (1928) och Skogskrematoriet på Skogskyrkogården i Stockholm (1940);
från 1960-talet Medborgarhuset i Örebro (1964), Markuskyrkan i Björkhagen (1964), arkitekten Carl Nyréns villa i Äppelviken (1965), arkitekten Peter Celsings villa Klockberga i Drottningholm (1966) och Sveriges Riksbank vid Brunkebergstorg (1969);
och slutligen från början av 2000-talet Bonniers konsthall i Stockholm (2001), Svenska ambassaden i Washington (2003), Världskulturmuseet i Göteborg (2004), Turning Torso i Malmö (2005) och Kalmar konstmuseum (2008).

Med de första ett-tusen-ett exemplen som andra valt ut åt mig i denna bok skall jag kunna få lusten och säkerheten att lägga till det oväntade som jag själv önskar. Det föreslås att jag med globalt perspektiv och kunskap kanske skall stanna vid mitt eget rödmålade torp som det ett-tusen-andra mästerverket.

Varje byggnad presenteras på en egen sida med bild och uppgifter om årtal, arkitekter, plats, stil och material. Byggnader kan emellertid ha kommit till under en lång tid och sedan blivit om- och tillbyggda och en etikett om stil kan vara missvisande eller rent av felaktig. Boken har register över platser ordnade landsvis, arkitekter, artikelförfattare och bildkällor samt acknowledgements för internationella och svenska utgåvorna.

I boken finner jag genast ett antal byggnader som jag sett vid resor här och där i världen och andra som jag känner till från litteraturen och kanske även önskat att få besöka. Andra är okända nyheter.

Det var inte helt oväntat att boken skulle inledas med egyptiska pyramider från ett par tusen år före Kristus men allra först kommer det fyrahundra år äldre Newgrange från Irland som finns med på Unescos världsarvslista och är en gånggrift som består av en elva meter hög kulle av sten och torv med en smal, stenlagd passage som leder in till en gravkammare.

Ruinerna på Akropolis i Aten är välkända som symbol för vår västerländska kultur från sådär fyrahundra år före Kristus, liksom den största av antikens amfiteatrar, Colosseum i Rom, som finns kvar sedan romartiden.

Hagia Sofia i Istanbul byggdes ursprungligen år 326 vid grundandet av Konstantinopel men ersattes av en ny kyrka tvåhundra år senare och gjordes om till moské 1435 och sedan till museum 1935.

Sofiakatedralen i Novgorod byggdes år 1052 åt den kievryske storfurstens son Vladimir och har varit ärkebiskopssäte sedan 1165.

Den översandade trettonhundratalskyrkan har jag sett i dynlandskapet på Jylland, Notre Dame i Paris och den ett par hundra år yngre Vasilijkatedralen i Moskva. Denna lät Ivan den förskräcklige bygga 1561 som minne över erövringen av Kazan och befrielsen från tatarernas välde.

Så fortsätter boken med belysande färgillustrationer och förklarande text genom högrenässans och jugend 1600–1900, tidig modernism 1900–1935, modernism 1935–1965, postmodernism 1966–2000 och in i detta årtusende till Nationalstadion i Peking 2008. Byggnadsbeståndet från det senaste århundradet tar upp två tredjedelar av boken. Den korta livslängden utmärker just byggnaderna från vår egen tid; den är ofta inte längre än femtio år. 

Framstegen inom byggnadskonsten, ökade resurser – såväl materiellt som mänskligt – och snabbare kommunikationer påverkade det internationella utbytet av arkitektoniska idéer fram till 1900-talet. Spänningar mellan västvärldens ekonomiska och militära makt och de traditionella kulturerna i Kina, Indien och andra delar av världen gav upphov till starka kontraster mellan modernistiska principer och traditionella, inhemska arkitekturformer.

Modernismen kom att bli det dominerande arkitektoniska formspråket och nya varianter uppträdde över hela världen. I efterkrigstidens arkitektur genomsyrades modernismen av USA:s växande makt och som international style spred sig också amerikanska ideal och konsumtionsmönster. Nya teknologier under efterkrigstidens högkonjunkturer och utvecklingen av datoriserade ritprogram medverkade till uppkomsten av nya byggnadsstilar under slutet av 1960-talet. De västerländska stilarna spreds vid denna tid även till Asien.

Hightech har slutligen blivit en stil på uppgång och arkitekter och planerare försöker att bygga miljövänligt och ekologiskt hållbart med väl fungerande styrsystem och kunskap även om hur en byggnad påverkar miljön.

Efter nästan tusen sidor med tusen byggnader från mer än femtusen år blir det vanskligt att värdera min egen faluröda stuga med de vita knutarna. Ändå är borta bra, men hemma bäst. Platsen under äppelträdet med utsikt över sjön är min plats på jorden.

[Text: Svenolov Lindgren]

Kulturdagarna 23 – 31 maj 2009 i Kristinehamn

 

Lördag 23 maj, kl 09.30–11

Vårda dina fönster

Föredrag av Carina Kalmér

Wahlundsgården, Galleri Vågen (ingång från gården), Kristinehamn

Läs mer >>

 

 

Lördag 23 maj, kl 09.30 – 17 och söndag 24 maj, kl 09 – 16

Renovering, vård och underhåll av fönster

Kurs och verkstad med Carina Kalmér

Wahlundsgården, Galleri Vågen (ingång från gården), Kristinehamn

Läs mer >>

 

Måndag 25 maj, kl 19

Björneborgs kyrka och arkitekten Cyrillus Johansson

Föreläsning av Anita Stjernlöf-Lund

Björneborgs kyrka

Läs mer >>

 

Söndag 31 maj, kl 12–16

Livet i Österviks kapell

Terese Eklund guidar

Österviks kapell

Läs mer >>

 

 

Anmäl dig till kursen om renovering, vård och underhåll av fönster

Läs mer om kursen >>

Antalet deltagare är begränsat till 12 personer.

Anmälan endast på telefon till Kerstin Stenberg: 0550–14 403 eller 070–266 14 43.

Livet i Österviks kapell

—  Kulturdagarna 23 – 31 maj 2009 i Kristinehamn  —

 

 Terese Eklund guidar i Österviks kapell

söndag 31 maj klockan 12–16

 

Väg   Från Kristineham omkring 6 km:  Karta finns här.

 Läs mera om Österviks kapell:

– i Wikipedia

– i Värmländska byggnadsminnen (Länsstyrelsen Värmland)

 

Inga pengar till ungdomshem i Sunneberg

Maria Larsson, äldre- och folkhälsoministern, har lämnat besked: Det blir inga pengar förrän behovet av flera platser har blivit utrett.

Mycket har förändrats efter försvarsbeslutet 2004 om behovet av platser inom ungdomsvården som påverkar frågan om det planerade ungdomshemmet i Kristinehamn.

Enligt regleringsbrevet för 2009 ska Statens institutionsstyrelse lämna regeringen ett underlag om etableringen i Kristinehamn senast 30 juni i år. Redan nu har institutionsstyrelsen redovisat att behovet av platser har minskat.

Ett beslut om att etablera en ny institution förutsätter att det finns behov av ett utökat antal platser inom ungdomsvården.

Läs mera >>

Byggvaruhus avvecklas

Coop Sverige kommer att avveckla varumärket Coop Bygg. Flera av kedjans byggmarknader kommer att stängas, medan andra kommer att tas över av Byggmax.

Sedan 2007 har Coop lagt ned Coop Bygg på flera håll i landet och ska nu enligt planerna stänga ännu fler, medan en del butiker kommer att tas över av Byggmax. I vissa fall kommer varumärket Coop Bygg att tas bort, men i en del kommer Coop Byggs varor att inkorporeras i butikernas ordinarie sortimentet.

På senare år har konkurrensen bland byggvarumarknader för hemmafixare hårdnat och den nya lågkonjunkturen har redan skördat offer. Förutom flera stängda Coop Bygg så har konkurrenten Silvan beslutat att lämna Sverige och K-rauta lagt ner sitt varuhus i Västerås och har andra kedjor dragit ner på personalen.

Detta uppger bland andra Portalen för sågverken, trämanufakturindustrin och trävaruhandeln och tidningen Handelsnytt.

Bojorten får segla vidare …

Kommunfullmäktige i Kristinehamn kunde inte ta något beslut om kommunens stadsvapen. Muren högst upp orsakade så stora bekymmer att frågan måste behandlas vidare.

Det har funnits anledning att ifrågasätta kostnaden för den nya varumärkes-plattformen och grafiska profilen, men en begäran om att kostnaden redovisas avslogs. (Vad är det som måste döljas?)

I dagar som karaktäriseras av ekonomisk kris, arbetslöshet, varsel, nedläggningar och brist på pengar så finns det säkert mycket mera angelägna arbetsuppgifter än att diskutera ändringar av logotyper och stadsvapen eller ordval i triviala och simpla reklamfraser.

Det avskalade stadsvapnet och ett referat av fullmäktigedebatten finns i Nya Wermlands-Tidningen. Läs också om Kristinehamns flytande stadsvapen  och om denna skeppstyp.

Länsrätten avslår överklagan om äldreboende på Sannakajen

Länsrätten meddelar i sin dom att beslutet om lokaliseringen av ett äldreboende till Sannakajen inte strider mot gällande lag och har kommit till i enlighet med kommunallagen. En översiktsplan är inte bindande och en detaljplan kan ändras av kommunen.

Länsrätten bedömer endast lagligheten i beslutet. Lämpligheten och skäligheten av lokaliseringen är däremot inte något som länsrätten prövar.

Fullmäktigebeslutet om äldreboendet på Sannakajen har också överklagats till länsstyrelsen, men även länsstyrelsen avvisade överklagandet.  Länsstyrelsens beslut är nu också överklagat till länsrätten.

Nya Wermlands-Tidningen, 2009-04-22.