Målet för Föreningens för byggnadskultur resa förliden söndag var Hammarö skärgårdsmuseum, som är det senaste tillskottet i Hammarö kulturbygd, där den medeltida kyrkan utgör centrum. Kyrkan är Värmlands enda och en av Sveriges 11 medeltida träkyrkor.
Kyrkans guide beskrev hur kyrkan växt under århundradena samt berättade om kyrkans inventarier. 2007-08 genomgick kyrkan en stor renovering både ut- och invändigt, från huvudentréns breda ljusa granitramp genom vapenhuset, långhuset och koret till sakristian vars väggmålningar förde tankarna till Södra Råda gamla kyrka. En påtaglig saknad infann sig vid åsynen av mäster Amunds målningar.
Vår egen guide David på Larbergs son Lars ledde oss, efter en vilostund på Larbergsgårdens egen kyrkbänk, vidare till museet på Lövnäsudden där projektledaren och eldsjälen Lennart Ekengren tog emot.
För två år sedan gick en 20-årig dröm i uppfyllelse när kommunen köpte en privatbostad med 4000 kvadratmeter strandtomt. Tillsammans med en annan eldsjäl, Arne Ericsson i Bäckvik, hade Lennart planerat för ett museum som skulle visa fiskenäringens historia och vattnets betydelse för befolkningen. När köpet var klart fanns inte vännen Arne kvar. Nu förverkligar Lennart ensam drömmen och efter två år har hans gärning med alla goda krafter han omger sig med och utifrån Arnes samlingar, vilka han testamenterat till det blivande museet, resulterat i ett levande skärgårdsmuseum.
Lennart kan sitt ämne och konsten att berätta. Hans visioner om denna plats kommer säkert att förverkligas, t. ex. vandringsleden till Naturum i Mariebergsskogen. Cykelleden från Karlstad torg finns redan, likaså sjöbussarna som gått hit under den gångna sommaren. Skolbarnen kommer vid sina besök att få ro i flatbottnad eka, meta mört från bryggan, träffa kosan Rosa och hennes två kalvar eller fåret Dolly med sina lamm. Båda är införskaffade för att beta. Kossorna skall beta bort vassen i den grunda viken innan arkeologerna från Värmlands museum ska undersöka vikens botten.
Lunchen, vänergös, intogs på Möruddens restaurang med öppna Vänern i vackert väder framför ögonen. För 100 år sedan fanns bara jordbrukare och fiskare på Hammarö. Det var en ö fram till 1929, först då kom bron.
Dagens tredje guide, förre kommunalrådet och hembygdsföreningens ordförande m. m. Gunnar Törnqvist, följde med oss i bussen. Han gav oss Skoghallsverkens historia från början till dags dato med hamnen som utgångspunkt och vidare genom det stora industriområdet som Uddeholmsbolagets byggde upp till ett väl fungerande industrisamhälle.
Vi började med den slottsliknande disponentbostaden i sin stora park på en udde omgärdad av ett högt staket. Sakta åkte vi sedan genom bostadsbebyggelsen och kunde utifrån karaktären på de anställdas hus följa vilken ställning dessa hade i företaget, ingenjörer och chefstjänstemän, förmän och arbetare. Alla hus är omgivna av trädgårdar och idag intakta och välvårdade – genom kommunala skyddsbestämmelser kanske? Här finns också goda exempel på sjukhus, bibliotek och skolor som bolaget för 50 år sedan var mån om skulle finnas för de 3000 anställda, idag 900.
Ett kort möte med Eric Rafael Rådberg blev det även i år, förra hösten i Köping såg vi hans veteranbil. Rådberg är skulptören bakom hermen av Uddeholmsdisponenten och Skoghallsverkens grundare August Herlenius. Den restes 1952.
42 nöjda kristinehamnare lämnade Hammarö skärgårdskommun med Henrik vid ratten i charterbussen.
Text: Kerstin Stenberg